Djurhomeopati - Homeopati
Tänk er att en djurägare som beskriver djurets sjukdomssymptom, egentligen beskriver det homeopatiska medel som djuret behöver… Personen i fråga skriver ut djurets medicin genom sin egen berättelse… Homeopatens uppgift är att översätta berättelsen till vilket medel som personen beskriver.
I stort sett är det precis så det går till…
När djuret sen får sina symptom ”presenterade” utifrån i form av ett homeopatiskt medel som ger liknande symptom som själva sjukdomen - startar kroppen en reaktion/ läkningsprocess mot medlet. Samtidigt som kroppen börjar reagera på medlet, startar en läkning av det som pågår i kroppen. Av bara farten…
Det är detta förlopp som kan vara så svårt att förstå om man inte får se och uppleva det själv. Det är nyckeln till förståelse... och så ska det vara. Den sanna förståelsen kommer endast ur en upplevelse.
Som alltid är det dock viktigt vid allvarligare åkommor att alltid kontakta veterinär. Jag ger aldrig en homeopatisk behandling, vare sig till djur eller människa om jag är minsta tveksam över om det är något allvarligt som ligger till grund för problemen. I dessa fall vill jag alltid ha en läkares eller veterinärs utlåtande.
Man ska dock inte underskatta vad homeopatin kan åstadkomma. Hittar man rätt medel så verkar det homeopatiska medlet djupt och brett.
Med homeopati behandlar man både kroniska och akuta besvär/åkommor. Vid akuta behandlingar förundras jag ofta (nästan alltid) över hur snabbt homeopatin verkar. Kroppen kan med rätt valt medel påbörja läkning redan inom några timmar…
Vid behandling av kroniska sjukdomar/symptom tar ofta läkningen längre tid, detta för att kroppen i dessa fall är mer van vid sina åkommor och därmed är trögare i reaktionen…
Homeopatin är en terapiform, som är effektiv och skonsam för både djur, människor och natur. I Europa och i stora delar av världen används den i stor omfattning som en väl etablerad terapi.
Om behandlingsresultaten uteblir och ingenting händer ligger orsaken på homeopatens behandling och inte på homeopatin. Det handlar om att homeopaten inte hittat det individuellt rätta medlet. I vissa fall kan uteblivet behandlingsresultat även bero på att det finns ett läkningshinder som gör att behandlingen inte fungerar. Ex. vis så kan en varhärd i en tass inte läka om det sitter ett främmande föremål kvar i tassen som skapar irritationen. Inte heller kan man komma tillrätta med kroniska mag-och tarmproblem om de beror på ett felaktigt foder som skapar allergi. I de fall läkningshinder finns inblandade, behöver de elimineras för att homeopatin ska nå fram till läkning. När jag gör anamnesen och hör djurägaren berätta brukar jag försöka upptäcka om eventuella läkningshinder kan finnas med i bilden.
Inom djurhomeopatin används samma medel som vi ger människor, men man går tillväga på ett lite annat sätt för att få fram rätt medel till djur. Djur är mer styrda av sina instinkter och de brukar tydligt indikera om något är fel med hälsan / kroppen. Djuren kan inte heller beskriva sina symptom eller sina problem, så behandlingen bygger på av homeopaten noggranna iakttagelser av djurägarens redogörelse. Djurägaren blir den som får klä djurens problem i ord för homeopaten. Vägen till läkning kan vara kort hos djur, ofta kan man få väldigt snabba resultat med homeopatisk behandling av djur. Dock ska man vara beredd på att det kan ta längre tid om åkomman är kronisk - ibland behövs lite tålamod.
Det är spännande när man ser hur homeopatin verkar på djur. Eftersom djuren inte har vetskap om att man ger dem ett medel, kan man därför inte tillskriva någon placeboeffekt på djur. Djuren är bara glada när de mår bättre igen , och de tillskriver inte läkningen till vare sig homeopatin eller till homeopaten.
Behandlar man djur med ex.vis diarée, eller ögoninflammation kan det ta några timmar till ett dygn innan besvären går över. Om man hittar för djuret rätt medel, så går läkningen ofta snabbt vid akuta symptom.
Man ska inte underskatta vad homeopatin kan göra för djurens tillfrisknande.
Ett exempel - Min katt:
Veterinären var bekymrad över min katts svåra ligamentsskada i ena bakbenet och gav honom inte någon bra prognos för tillfrisknande. Beskedet jag fick var att katten förmodligen inte skulle kunna använda benet normalt igen, hon sade att denna typ av ligamentsskador inte brukar läka på katter. (Han hade fallit från hög höjd)
När vi kom hem från djursjukhuset påbörjade jag en homeopatisk behandling av honom. Han tillfrisknade helt igen - en vecka efter att jag hittat det rätta medlet. Det här är 5 år sedan och han har inte haft tillstymmelse tll hälta efter det. Det tog 7 dagar för homeopatin att verka i detta fall. Min son hade inte sett katten på ett par veckor och kom hem och fick se honom springa omkring igen..
" Vad har du gjort med Messi?!" frågade han..
" Jag hittade rätt medel, svarade jag..:".
Även jag, som vet att homeopatin fungerar kan ibland knappt tro mina ögon - den kan vara "mind-blowing".
Åsa / Spiritbearphotos